Lars "Lacke" Jansson

Jo det ligger till som följande... För närvarande har jag det lite kärvt ekonomiskt... Ingen katastrof så direkt men kronofogden är ofta här och bankar på dörren och det tycker jag är lite störande eftersom jag inte får ut lika mycket av mina sovmornar som jag hade velat.

så vad göra?

Jo jag sätter mig ner i lugn och ro för att fundera ut ett sätt att tjäna ihop lite snabba pengar på. Inte för att skryta men jag är ju ganska bra på många saker... Bla är jag en fantastisk amatör-arkeolog. Det va iaf vad jag intalade mig själv så jag beställde hem en metalldetektor för 1600 spänn på femton dagars faktura. Hur lugnt som hellst tänkte jag... Räcker ju att jag hittar 4 guldmynt på två veckor så är den ju betald. Sen går ju resten av skatterna jag hittar rakt ner i egen ficka!

Ivrig som jag va på att komma igång med mitt skattletande rusade jag upp i skogen med min nyinköpta metalldetektor och börjad leta. Jag strövade omkring i tät vegitation bestående av barrskog och efter en hel timmes sökande hade metalldetektorn inte gett ifrån sig ett enda utslag.

Jag började misströsta och skulle precis styra hemåt då maskinen i min hand plötsligt börjar att pipa helt hysteriskt. Ordet vikingaskatt flyger snabbt genom huvet på mig och när jag kollar ner för att avläsa displayen visar den mycket riktigt på ädelmetall.

Mitt första infall är att slita åt mig nån gammal gren och börja gräva i jorden men jag lägger band på mig själv med förmaningen om att det absolut inte är arkeologiskt korrekt att bete sig på det viset. Istället går jag med raska steg hem och lämnar metalldetektorn i hallen innan jag springer ner till stan för att inhandla nödvändig rekvisita i järnaffären.

När jag kommer fram till järnaffären köper jag en stor spade. Ett järnspett. En liten plastspade och tre uppsättningar trädgårdshandskar. Att det går på över tusen kronor och att jag nu inte kommer ha råd att betala hyran bekymrarr mig inte det minsta. Om några dagar är jag ju ändå rik som ett troll.

På vägen hem från järnaffären funderar jag på vad jag ska göra med alla mina rikedommar jag strax ska gräva upp? Först och främst ska jag i alla fall betala av alla mina skulder. Ett mycket moget beslut berömmer jag mig själv. Man måste ju vara realistisk. Sen ska jag nog köpa ett stort hus och en Pontiac Trans am också.

När jag kommer tillbaka till platsen i skogen går jag mycket fackmässigt och metodiskt till väga. Först söker jag återigen av marken med metalldetektorn för att få en klar bild av hur stor själva fyndplatsen är. Jag sätter noggrant ner trästickor (sånna man har till grillspett) i jorden som tydligt markerar vart jag ska börja gräva och äntligen är det dags!

Jag tar på mig handskarna och börjar att gräva med den stora spaden. Det är mycket rötter och stenar i jorden vilket gör arbetat slitsamt. Svetten rinner och jag börjar få ont i ryggen, men det bekommer mig inte det minsta...

Och så plötsligt...

Spaden stöter emot något ihåligt i marken. Kanske ett gammalt skrin tänker jag. Jag byter nu verktyg till den lilla plastspaden för att inte skada det värdefulla fyndet... En korrekt arkeologisk bedömning. Jag ställer mig på knä och fortsätter fregnetiskt att gräva... ser hur något gult börjar skymta fram under jorden.Det är så spännande nu!

Plötsligt går det upp för mig vad det är jag har grävt fram. Det är en jävla telefonledning!!! Jag kan inte fatta att det är sant.

På hemvägen förbannar jag mig själv för att jag gått och köpt en metalldetektor och massa trädgårdsredskap istället för att betala hyran. Ändå är jag inte förvånad. Jag har alltid haft en förskönad bild av verkligheten där "allt ordnar sig ändå i morgon".

När jag kom hem ringde jag en vän och berättade vad som hänt. Hon skrattade mest åt mig och det fick mig faktiskt på mycket bättre humör.

-Tycker du att jag är omogen?, frågade jag.

-Nä...eller för din ålder menar du?... Aa det är du!, svarade hon.

Nu ordnade det ju faktiskt upp sig i verkligheten även denna gången eftersom mamma va så snäll och betalade min hyra för andra månaden i rad,.. mot mina löften om att skärpa till mig och börja ta ansvar.

Hmmm... Kan nästan inte hålla mig för skratt nu när jag sitter här en dag senare och precis har beställt en stjärnkikare på nätet för 10 000!!!! Arkeologin har jag ju tröttnat på och någonting måste man ju ha att göra, så varför inte Astronomi? Kan väl inte vara så svårt att upptäcka några nya himlakroppar och antäckna deras omloppsbanor. Kan nog tjäna riktigt bra på det skulle jag tro!