Filosofiska tankar...
Jag vet att flera av er som läser denna bloggen undrar om jag verkligen har alla hästarna hemma i stallet. Jag vet faktiskt inte. Jag har aldrig varit som alla andra och kommer förmodligen aldrig att bli det heller.
Vissa kallar det "dum i huvet". Själv kallar jag det fritänkande.
Omogen för min ålder? Skit samma jag har världens roligaste liv. Min verklighet har blivit en saga.
För er som inte redan visste det så är jag inte bara vetenskapsman och arkeolog. Jag är även författare. Okey att jag ännu inte hunnit fått klart något litterärt verk, men jag arbetar på en självbiografi och en filosofisk bok om existens. Det är ett oerhört utmanande ämne då jag tycker att det i stor mån är filosofin som föder vetenskapen med näring.
Här nedan följer ett litet utdrag ur den sistnämnda boken jag skriver på :
-Jag funderar på om det finns någon speciell mening med allt runt omkring oss eller om hela vårt universum bara är en oförutsägbar slump som inte har något speciellt mål? Det senare alternativet borde vara det mest troliga. Bland annat därför att ett målmedvetet universum inte skulle ha något behov av den pågående evolutionen, då det logiskt sett borde ha tagit sin födelse i oförbätterlig perfektion, och vad hade i sådana fall föranlett behovet av dess uppkomst?
Ett annat argument som pekar på ett bedrivande universum är det faktum att det teoretiskt sett inte skulle kunna uppstå någon existensiell form utan dess raka motsättning.
Således borde inte aktiv energi finna sin uppkomst utan dess passiva motsvarighet och ett energiflöde som uppstått borde eskalera tills dess att rörelseenergin understiger sin egen expansionsutviddning?
Finns det ens något givet svar på den här frågan? Rimligt vis ja, eftersom en fråga bara kan födas utifrån dess egen uppkomst. Det är uppkomsten av en fråga som befattar verkligheten. Med andra ord så är det bara din fantasiförmåga som kan lägga grunden för den verkligheten vi lever i, och genom att sätta färg och form på det som redan finns men inte syns kan vi förmedla det till andra.
Med faktiska, för oss kännbara omständigheter kan vi försöka skapa en logisk bild av det universum vi lever i, men då vi aldrig med full säkerhet kan begro att vi känner till dess helhetstäckande beståndsdelsuppbyggnad är det i liknelse med att praktisera fram bilden av ett pussel då det kanska saknas viktiga bitar.
För vad är det som med säkerhet fastställer att de för oss kända nittiotvå grundämnena från lättaste väte till tyngsta uran befäster hela universums grundmateria?
För att skapa en helhetstäckande bild av existensframkomst tror jag att vi måste förhålla oss mer till naturens eget tvångsutövande. Förutsatt att allt skulle utgå ifrån ett logiskt perspektiv, men hur säkra kan vi egentligen vara på det? Inte alls med tanke på det totala kaos som tycks råda innuti vår kvantmekanik (microkosmos).
/ Lars "Lacke" Jansson.
Till sist skulle jag även vilja passa på att rekomendera en film jag såg igår. "The Hangover" eller baksmällan som den heter på svenska. Helt fantastisk! Påminner mig starkt om alla hundratals gånger jag vaknat upp någonstans och inte haft en susning om vad jag gjort kvällen innan.
En gång vaknade jag upp i en anhållningscell nere på polishuset i alingsås och hade inte en aning om vad jag hade gjort dagen innan.
Det visade sig emellertid vid polisförhöret att jag befunnit mig nere på tågstationen i alingsås och skallat sönder fönsterrutor, medans jag väntade på tåget som skulle ta mig till vårgårda. Under tiden hann jag även med att misshandla några stackare samt även hota dem. När tåget väl kom in hade jag klivit på och urinerat offentligt på mattan i kupen. Innan tåget nådde fram till min slutliga destination hann jag dessutom med ett par misshandlar till, och att betala för resan va det naturligtvis inte tal om.
Väl framme i vårgårda stod såklart polisen och väntade på mig. Jag hade försökt springa ifrån dem, men då jag saknade skärp i mina brallor hade jag tappat dessa och snubblat omkull, varpå polisen utan större problem kunde sätta handfängsel på mig. Jag transporterades tillbaka till alingsås där jag låstes in.
Men än va det inte slut på eländet. Emellertid som jag satt där hade visst det inre befälet blivit orolig för min hälsa och tillkallat en jourläkare. När läkaren skulle undersöka mig flög jag på honom och utdelade en käftsmäll... Så i sista änden va det läkaren som fick gå till läkaren och bli undersökt.
Så vad säger man då i ett polisförhör och efterföljande rättegång när man inte minns ett smack av det inträffade.
- Kan varken erkänna eller förneka brott.
Dömdes för ett flertal misshandlar.
Olaga hot.
Förargelseväckande beteende.
Bedrägligt beteende.
Skadegörelse.
Kränkning.
Våld mot tjänsteman.
Och allt detta under en och samma tågresa... snacka om black out!!
(Kan tillägga att detta va längesedan och att jag idag tar avstånd ifrån allt vad våld heter!)
Hur som hellst. Se "The Hangover"!! Den är sjukt rolig. Tycker själv att jag påminner otroligt mycket om snubben med skägg. På sättet alltså :D
Vissa kallar det "dum i huvet". Själv kallar jag det fritänkande.
Omogen för min ålder? Skit samma jag har världens roligaste liv. Min verklighet har blivit en saga.
För er som inte redan visste det så är jag inte bara vetenskapsman och arkeolog. Jag är även författare. Okey att jag ännu inte hunnit fått klart något litterärt verk, men jag arbetar på en självbiografi och en filosofisk bok om existens. Det är ett oerhört utmanande ämne då jag tycker att det i stor mån är filosofin som föder vetenskapen med näring.
Här nedan följer ett litet utdrag ur den sistnämnda boken jag skriver på :
-Jag funderar på om det finns någon speciell mening med allt runt omkring oss eller om hela vårt universum bara är en oförutsägbar slump som inte har något speciellt mål? Det senare alternativet borde vara det mest troliga. Bland annat därför att ett målmedvetet universum inte skulle ha något behov av den pågående evolutionen, då det logiskt sett borde ha tagit sin födelse i oförbätterlig perfektion, och vad hade i sådana fall föranlett behovet av dess uppkomst?
Ett annat argument som pekar på ett bedrivande universum är det faktum att det teoretiskt sett inte skulle kunna uppstå någon existensiell form utan dess raka motsättning.
Således borde inte aktiv energi finna sin uppkomst utan dess passiva motsvarighet och ett energiflöde som uppstått borde eskalera tills dess att rörelseenergin understiger sin egen expansionsutviddning?
Finns det ens något givet svar på den här frågan? Rimligt vis ja, eftersom en fråga bara kan födas utifrån dess egen uppkomst. Det är uppkomsten av en fråga som befattar verkligheten. Med andra ord så är det bara din fantasiförmåga som kan lägga grunden för den verkligheten vi lever i, och genom att sätta färg och form på det som redan finns men inte syns kan vi förmedla det till andra.
Med faktiska, för oss kännbara omständigheter kan vi försöka skapa en logisk bild av det universum vi lever i, men då vi aldrig med full säkerhet kan begro att vi känner till dess helhetstäckande beståndsdelsuppbyggnad är det i liknelse med att praktisera fram bilden av ett pussel då det kanska saknas viktiga bitar.
För vad är det som med säkerhet fastställer att de för oss kända nittiotvå grundämnena från lättaste väte till tyngsta uran befäster hela universums grundmateria?
För att skapa en helhetstäckande bild av existensframkomst tror jag att vi måste förhålla oss mer till naturens eget tvångsutövande. Förutsatt att allt skulle utgå ifrån ett logiskt perspektiv, men hur säkra kan vi egentligen vara på det? Inte alls med tanke på det totala kaos som tycks råda innuti vår kvantmekanik (microkosmos).
/ Lars "Lacke" Jansson.
Till sist skulle jag även vilja passa på att rekomendera en film jag såg igår. "The Hangover" eller baksmällan som den heter på svenska. Helt fantastisk! Påminner mig starkt om alla hundratals gånger jag vaknat upp någonstans och inte haft en susning om vad jag gjort kvällen innan.
En gång vaknade jag upp i en anhållningscell nere på polishuset i alingsås och hade inte en aning om vad jag hade gjort dagen innan.
Det visade sig emellertid vid polisförhöret att jag befunnit mig nere på tågstationen i alingsås och skallat sönder fönsterrutor, medans jag väntade på tåget som skulle ta mig till vårgårda. Under tiden hann jag även med att misshandla några stackare samt även hota dem. När tåget väl kom in hade jag klivit på och urinerat offentligt på mattan i kupen. Innan tåget nådde fram till min slutliga destination hann jag dessutom med ett par misshandlar till, och att betala för resan va det naturligtvis inte tal om.
Väl framme i vårgårda stod såklart polisen och väntade på mig. Jag hade försökt springa ifrån dem, men då jag saknade skärp i mina brallor hade jag tappat dessa och snubblat omkull, varpå polisen utan större problem kunde sätta handfängsel på mig. Jag transporterades tillbaka till alingsås där jag låstes in.
Men än va det inte slut på eländet. Emellertid som jag satt där hade visst det inre befälet blivit orolig för min hälsa och tillkallat en jourläkare. När läkaren skulle undersöka mig flög jag på honom och utdelade en käftsmäll... Så i sista änden va det läkaren som fick gå till läkaren och bli undersökt.
Så vad säger man då i ett polisförhör och efterföljande rättegång när man inte minns ett smack av det inträffade.
- Kan varken erkänna eller förneka brott.
Dömdes för ett flertal misshandlar.
Olaga hot.
Förargelseväckande beteende.
Bedrägligt beteende.
Skadegörelse.
Kränkning.
Våld mot tjänsteman.
Och allt detta under en och samma tågresa... snacka om black out!!
(Kan tillägga att detta va längesedan och att jag idag tar avstånd ifrån allt vad våld heter!)
Hur som hellst. Se "The Hangover"!! Den är sjukt rolig. Tycker själv att jag påminner otroligt mycket om snubben med skägg. På sättet alltså :D
Ett vetenskapligt perspektiv...
Som de flesta av er säkert redan märkt så har jag inte hunnit uppdatera min blogg under sommaren. Detta beror till stor del på att jag har varit hårt sysselsatt med mitt forskningsarbete. I stort sett all min tid har jag ägnat åt att utarbeta mina teorier som går under ämnet "teoretisk fysik".
Jag har alltid varit mycket intresserad av detta ämne, men det va först under Januari månad i år som min forskning tog fart på allvar...
Jag satt i köket hemma hos en god vän en morgon och samtalade med denne om allt mellan himmel och jord. Det va då som jag plötsligt, av en ren tillfällighet fick en alldeles genialisk ide. Tre olika samtalsämnen som oberoende av varandra flätades samman den morgonen och formades till en nyckel som passade rakt in i världssjälen.
Efter ett tag stod det klart för mig att jag snubblat över en teori som kunde förklara precis allting. Från meningen med livet, till den största frågan om hur och varför hela vårt universum blivit till.
Det va som om tiden hade stannat och jag stod plötsligt mitt ute i universum bland stjärnor och galaxer. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag känt mig så ensam.
- Jag tror inte det är meningen att en människa ska känna till allt det här, minns jag att jag sa till mig själv.
Bara tre dagar senare satt jag på psyket i borås och hävdade bestämt att jag va Gud. Läkaren va inte fullt lika övertygad om detta och jag blev inlagd. Det kan låta som en jobbig tid för mig men jag har nog aldrig mått bättre. Inne på psyket fick jag tre lagade måltider om dagen och jag kunde i lugn och ro ligga och skriva på min nyupptäckta teori. Det enda som störde mig en aning var det att jag inte fick gå ut. Inte ens en gång i timmen när de andra fick gå ut och röka. Jag intalade mig att det var för att dom va rädda för att jag kunde styra vinden...
Under min tid på psyk hann jag med att utarbeta och skriva ner det mesta om min enhetsteori, och efter att jag kom hem arbetade jag även fram en faktoriserad tidsteori. En teori som kommer få en enorm slagkraft när jag släpper den, och förkasta det mesta vi idag vet om tid och rum.
- Som vetenskapsman vet jag att det oförklarliga kan vi bara förstå genom att ifrågasätta logiken.
Av: Lars "Lacke" Jansson
Jag har alltid varit mycket intresserad av detta ämne, men det va först under Januari månad i år som min forskning tog fart på allvar...
Jag satt i köket hemma hos en god vän en morgon och samtalade med denne om allt mellan himmel och jord. Det va då som jag plötsligt, av en ren tillfällighet fick en alldeles genialisk ide. Tre olika samtalsämnen som oberoende av varandra flätades samman den morgonen och formades till en nyckel som passade rakt in i världssjälen.
Efter ett tag stod det klart för mig att jag snubblat över en teori som kunde förklara precis allting. Från meningen med livet, till den största frågan om hur och varför hela vårt universum blivit till.
Det va som om tiden hade stannat och jag stod plötsligt mitt ute i universum bland stjärnor och galaxer. Aldrig tidigare i mitt liv hade jag känt mig så ensam.
- Jag tror inte det är meningen att en människa ska känna till allt det här, minns jag att jag sa till mig själv.
Bara tre dagar senare satt jag på psyket i borås och hävdade bestämt att jag va Gud. Läkaren va inte fullt lika övertygad om detta och jag blev inlagd. Det kan låta som en jobbig tid för mig men jag har nog aldrig mått bättre. Inne på psyket fick jag tre lagade måltider om dagen och jag kunde i lugn och ro ligga och skriva på min nyupptäckta teori. Det enda som störde mig en aning var det att jag inte fick gå ut. Inte ens en gång i timmen när de andra fick gå ut och röka. Jag intalade mig att det var för att dom va rädda för att jag kunde styra vinden...
Under min tid på psyk hann jag med att utarbeta och skriva ner det mesta om min enhetsteori, och efter att jag kom hem arbetade jag även fram en faktoriserad tidsteori. En teori som kommer få en enorm slagkraft när jag släpper den, och förkasta det mesta vi idag vet om tid och rum.
- Som vetenskapsman vet jag att det oförklarliga kan vi bara förstå genom att ifrågasätta logiken.
Av: Lars "Lacke" Jansson
