Lite skit på livets stig!
Bara att gilla läget, så Jämnfotahopp ut till toaletten, försiktigt lirka av sig kallingarna och in i duschen.
Jag vet att allt som sker har en mening. Dock hade jag lite svårt att komma på meningen med att skita ner sig, där jag stod och tvättade mig i duschen och grubblade över det inträffade.
Efter ett tag slog det mig att om jag inte skitit ner mig här hemma i soffan hade jag kanske skitit ner mig vid ett senare tillfälle någon annanstans. Exempelvis i affären, på något häftigt dansgolv eller kanske på ett 37års kalas?
Bara att tacka min lyckliga stjärna för att det skedde här hemma.
Jag vet inte om jag tror på det där med karma, men tankarna förde mig obönhörligen tillbaka till då jag pruttade mot en stackars förståndshandikappad tjej för en vecka sedan!!!
Så... Meningen med att jag sket ner mig var helt enkelt... tänk dig för nästa gång innan du fiser!
Ni kanske tycker det är löjligt av mig att ta upp det här i min blogg, men min tanke är ju såklart att ni som läser detta också ska kunna dra nytta av det inträffade.
Med min olycka i baktanke, tror jag nämnligen att de flesta av er kommer att tänka till innan ni fiser nästa gång, och räddar jag bara en av er från att gå samma olycka till mötes som jag just gjort är den här bloggen av stor betydelse!
Nu va det ju faktiskt inte det här detta blogginlägg var tänkt att handla om ifrån början, men allt som sker har ju som sagt en mening så varför inte fortsätta på den inslagna vägen och skriva lite om ödet?
Jag tror att det bästa sättet att sätta färg och form på ödet, är att föreställa sig det som en stig man vandrar efter. En krokig stig som man bara i vissa fall, kan ana vart den leder.
Det är det som är så spännande med livets stig att man ALDRIG riktigt säkert kan veta vad som händer bakon nästa krön.
Ibland korsas våra stigar, och vissa stigar löper mer eller mindra paralellt med varandra. Stundtals går det uppför och stundtals går det nedför.
Ibland är uppförsbackarna så långa att vi inte ens kan se slutet på dom och vi tappar helt orken och tron på oss själva. Ändå finns det alltid någon dold kraft som får oss att fortsätta, detta trotts att våra ben egentligen inte borde bära oss längre. Tror att denna dolda kraft är hoppet.
och så plötsligt.... så står vi där längst uppe på krönet och ser tillbaka ner för den långa brant vi var så övertygade om att vi aldrig skulle kunna bestiga. Vi har vunnit en ny värdefull livserfarenhet, som i framtiden kommer göra det enklare för oss att bestiga branter på vår fortsatta vandring genom livet.
Glöm inte bort att man alltid kan sätta sig ner och hämta andan. Man behöver inte ha så bråttom med att leva.
Stressar man fram mot sina mål, för att klippa så många kontroller som möjligt, hinner man inte ta in allt det vackra som livet faktiskt har att erbjuda längs dess märkliga stig.
Och snälla... tänk er för nästa gång innan ni fiser ;D
Projekt retarded
Jag är väldigt tacksam över alla kommentarer och synpunkter som inkommit till följd av mitt bloggande! Här nedan citarar jag ett utav dem:
Anonym om Gasattack mot en stackars retard: 18 Maj 20:01
- Kan förstå att det är påfrestande att sitta och äta brevid någon som skriker samma ramsa hela tiden, skulle kunna tro att den personen ev, kan ha tourettes syndrom...du vill ju läsa och lära olika saker så nu kan du läsa in dig på det området :) där kommer du säkert i kontakt med att dessa personer med speciella behov som nu mera kallas funktionshindrade! Lycka till och tack för underhållningen!
Lars "Lacke" Jansson svarar på läsarens kommentar:
- Kära herr eller fru anonym!
Du har helt rätt i ditt antagande, då du betonar vikten av att försöka förstå hur dessa "retards" fungerar. Dels för att enklare kunna acceptera deras något udda vanor och unika behov, men också för att på bästa sätt lära oss hur vi kan försvara oss emot dem ifall de skulle få för sig att gå till attack.
När jag gick på lågstadiet delade vi skolgård med särskolan. Detta innebar att man ständigt fick vara på sin vakt. Jag minns speciellt en gång då jag intet ont anande stod och sparkade boll på skolgården. Från ingenstans kommer det en "retard" som heter Bernt-Ove springandes och hoppar upp på min rygg. Förskräck började jag skrikandes snurra runt för att skaka av mig denne helvilde galning, men han höll sig kvar på min rygg genom att använda mina öron som tyglar. I panik försökte jag slita av honom hans glasögon för att få stopp på denna bizarra rodeokamp, men de satt fast runt hans stora vattenskalle med en tjock gummirem. Kan fortfarande minnas hur Bernt-Oves animaliska ögon stirrade stint på mig igenom de 2,5 cm tjocka glasögonen!
Jag antar att det kan vara detta hemska överfall som legat till grund för min brist att kunna förstå dem.
Vi vet helt enkelt för lite om vad det egentligen innebär att vara förståndshandikappad i dagens samhälle.
Därför gav jag mig ut på stan som "under covered retard", i hopp om att få en klarare bild om vad det egentligen innerbär att leva med detta handikapp. Jag kallade det hela för "PROJEKT RETARDED"
Så... vad kom jag då fram till efter en hel dag som "retard" på stan?
Jo att förståndshandikappade människor i stor utsträckning favoriseras pga deras handikapp.
Bla så fick jag hjälp av en snäll dam med att bära ut min ölfyllda kasse från systembolaget. Detta ftersom jag spelade rörelseförhindrad i min ena arm.
Det kvittade om jag stapplade fram på gator eller i affärer. Med medlidande blickar banade folk nästan överdrivet väg för mig så att jag kunde ta mig fram.
Inte ens när jag gick före alla människor som stod och väntade i den långa glasskön nere vid lilla torget, ville någon yttra sig angående detta!!!
Man kan visst komma undan med nästan vad som hellst nu för tiden om man är "retard".
- ni förstår ju själva... stackaren är ju efterbliven!!!
Gasattack mot en stackars retard
I fredags va jag och käkade lunch med min brorsa och hans tjej nere i stan. Inte varje dag man får så god mat i magen så jag njöt minsann må ni tro. Det enda som störde mitt lunchande en aning va väl att vi hamnade på bordet brevid några utvecklingsstörda. Har absolut ingenting emot utvecklingsstörda och jag tycker till och med att dom brukar vara ganska så charmiga. Kanske för att jag ser så många karismatiska likheter hos dom med mig själv?
Ordet utvecklingsstörd har en något negativ klang så från och med nu använder jag benämningen "retard" (i böjd form retarded) i stället.
Min favorit-retard här i stan är en lång kille med krulligt hår som kallas för "Spinn-peter". Frågar man honom om han kan spinna loss, brummar han som en rusande motor med munnen så att saliven sprutar åt alla håll samtidigt som han på våldsamt snabba ben drar skosulorna upprepade gånger mot asfalten. Det är en fantastisk uppvisning som jag tycker att alla människor någon gång borde få bevittna.
Jag undrar hur många skor den snubben sliter ut på ett år egentligen...?
Nåväl, vi hamnade alltså på bordet brevid några retards och en av dessa stollar var allt annat än charmig. Med en gäll skrikande stämma ropade hon:
- Nu ska vi äta bra! Nu ska vi äta bra! Nu ska vi äta riktigt bra! osv....
Så höll hon på att ropa hela lunchen.
Jag hämnades på min lunchplåga genom att lägga av en ljudlig brakskit när jag passerade hennes bord på vägen ut. Tyckte först det va väldigt roligt men efter ett litet tag fick jag dåligt samvete. Gasattack mot en stackars retard!
Efter lunchen gick jag och Elin till konvux och satte oss i datasalen för att fördriva lite tid. En alldeles för lugn och fridfull miljö för mig, så jag fick för mig att jag skulle försöka liva upp stämningen en aning. Jag vandrade bort till en automat och köpte en apelsinfestis som jag snabbt tömde genom det lilla sugröret. Sedan blåste jag upp den, la den på golvet och stampade hårt på den. PANG!!!!
Effekten av mitt praktical joke lät inte vänta på sig. Vad jag nämnligen glömt bort att ta med i mina beräkningar var det faktum att ca 90% av alla besökare inne i datasalen är negrer som kommer ifrån länder där det råder krig. Dombokstavligen kastade sig ner på golvet och tog skydd under databorden. 
Fick inte allt för trevliga blickar riktade mot mitt håll ifrån negrerna efter mitt lilla spratt ,så jag tog beslutet att det nog va en god ide att lämna datasalen.
Tycker faktiskt att ordet neger också har fått en negativ klang på sig i dagens samhälle. Därför har jag hittat på en ny benämning för dessa vackra människor som jag tänker använda mig av framöver istället.
Ordet är manikrull (I böjd form, manikruller). Alltså man-i-krull.
Fotboll och könssjukdommar...
Har fått en hel del skarpladdad kritik riktad mot mig de senaste dagarna pga att jag bloggar för sällan. Det har varit allt ifrån hotfulla telefonsamtal till arga blickar ifrån för mig helt okända människor på stan.
Men va faan.... Man måste ju hinna leva lite emellanåt oxå. Annars har jag ju ingenting att reflektera min blogg emot!
Ni vill väl inte att det här ska bli någon skitblogg precis som alla andra.
Jag menar vem bryr sig om ifall BlondinBella har köpt en ny plattång eller om hon av misstag glömt bort att raka muttan inför en dejt?
Inte jag i alla fall! Beror väl kanske mest på att hon tyvärr inte tillhör den målgruppen jag har någon chans att nå fram till sexuellt.
Jag Håller med Jan Banan i "Torsk på Tallin"
- Jag går raka vägen på andrahandssorteringen... Kan finnas mycket gött innanför de trösera! :)
Någon som däremot inte har det allt för gött ställt innanför trösera just nu är min lilla älskade nyponblomma som jag råkat smitta med klamydia nyligen :(
Först tänkte jag skylla på att det är så förbannat dyrt med kondomer nu för tiden, men vid närmare eftertanke hoppade jag den bortförklaringen. Tänk er själva...
- Öhh, Lacke! Kan du förklara för mig hur faaaan det kommer sig att jag helt plötsligt har fått klamydia?
- Vet du hur dyrt det har blivit med kondomer eller... Dom har ju skjutit i höjden i samma takt som grönsakerna... du vet ju hur kärvt jag har det ekonomiskt gumman
I stället drog jag till med en ännu värre bortförklaring.
- Men asså... Jag trodde att jag va emun mot klamydia eftersom jag haft det så många gånger.
Förlåt baby! Det va dumt av mig. Spelar ingen roll ifall jag har kondom eller om jag nu hade vart emun. Ska såklart inte springa runt å doppa i någon annan tjej iallafall. Hur som hellst tycker jag ändå att vi har kommit varandra närmare efter det här på något sätt, eller va tycker du? Det ska såklart inte hända igen!
Jaja.. Nog om mitt kärleksliv nu.
Jag vaknade relativt tidigt i min soffa idag. Morgonbongen stirrade vädjande på mig med sitt enda öga, men han fick en smäll med förmaningen: Gå och lägg dig igen!
Istället stäpplade jag på sömndruckna ben bort till kylen för att se om det fanns något gött att slänga i sig till frukost. Soprent så när som på en ketchupflaska och några gamla tidningar jag slängt in i kylen för några månader sedan. Detta i syfte att absorbera den dåliga lukten. Ett gammalt beprövat trix som faktiskt fungerar förvånandsvärt bra!
Till min stora förtjusning hittade jag ett öppnat paket fiskpinnar i frysen som jag tillagade i brödrosten. Jag gillar kostsammansättningen i fiskpinnen då den dels är väldigt rik på proteiner men samtidigt erbjuder en aggresiv kolhydratkick i form av paneringen.
Mumsade i mig de spröda pinnarna till en dokumentär om gravitationskraften jag laddat ner från nätet ett par dagar tidigare. Efter ungefär halva dokumentären smög sig tröttheten åter på och jag stängde av TV:n och drog täcket över huvudet.
När jag åter vaknade va klockan halv fem på eftemiddagen. Helt sjukt men jag sover nog mellan 12 och 15 timmar per dygn. Kan inte riktigt förstå varför för jag lever ju inte det mest aktiva livet precis. Måste bli bättring för det är ju snart beach -09!
Har länge funderat på att börja sparka boll igen så jag tog upp mobilen för att höra om det va någon fotbollsträning och bingo!
-Träning kl halv 7 ute i hol. Vi plockar upp dig vid Willys.
Som den gamle skyttekung man är fick jag ett näst intill kungligt mottagande, och det kändes nästan heligt att återigen få snöra på sig fotbollsdojorna nere i det mögliga omklädningsrummet.
- Nämen va faan! Brasse Lasse... Är du tillbaka?
- Lasse Loss! Har du hittat hit?!, jublade mina lagkamrater i munnen på varandra.
Träningen gick förvånandsvärt bra trotts att den enda konditionen jag intjänat det senaste halvåret inkommit under mina promenader från och till systembolaget.
Efter träningspassets slut orkade jag till å med stanna kvar på planen och slå några frisparkar mot mål, tillsammans med Joffe och Käck. Erik som i vanliga fall är back men älskar att bjuda på spektakulära tv-räddningar ställde sig i mål.
- Öh... Kan jag få låna dina målvaktshandskar? frågade Erik lagets ordinarie målvakt.
- Du behöver väl för fan inga målvaktshandskar med dom valkarna du har runkat till dig i nävarna, kontrade Käck.
Efter mitt långa uppehåll va jag lite orolig över att jag kanske tappat känslan i min gudabenådade frisparksfot, men i stort sett vart och varannat skott satt som gjutet i kryllan.
Det va värre för Joffe. Under mina 20 år som fotbollsspelare har jag aldrig sett någon vara ens i närheten av att skjuta så bedrövliga frisparkar! Från central possition utanför straffområdet va det inte långt ifrån att han skjöt sönder hörnflaggan med ett av sina vårdaskott.
Hade han skjutit en sån frispark på match hade han förmodligen fått rött kort, för en sån gubbe har inte på en fotbollsplan att göra!
Efter träningen knäckte jag en bira i omklädningsrummet. Lutade mig tillbaka och andades in den ljuvliga svettlukten som sporadiskt beblandade sig med fislukt och hånfulla kommentarer om hängpungar.
Till min stora glädje hölls ett kort spelarmöte efter duschen med fika. Slängde i mig några kanelbullar och en mjuk pepparkaka...
Dessutom lyckades jag få med mig en näve servetter från klubbstugan, eftersom det råder total avsaknad på skethuspapper hemma.
Det måste ju vända ekonomiskt snart tycker jag...
Ekonomi, ansvar och drömmar
Jo det ligger till som följande... För närvarande har jag det lite kärvt ekonomiskt... Ingen katastrof så direkt men kronofogden är ofta här och bankar på dörren och det tycker jag är lite störande eftersom jag inte får ut lika mycket av mina sovmornar som jag hade velat.
så vad göra?
Jo jag sätter mig ner i lugn och ro för att fundera ut ett sätt att tjäna ihop lite snabba pengar på. Inte för att skryta men jag är ju ganska bra på många saker... Bla är jag en fantastisk amatör-arkeolog. Det va iaf vad jag intalade mig själv så jag beställde hem en metalldetektor för 1600 spänn på femton dagars faktura. Hur lugnt som hellst tänkte jag... Räcker ju att jag hittar 4 guldmynt på två veckor så är den ju betald. Sen går ju resten av skatterna jag hittar rakt ner i egen ficka!
Ivrig som jag va på att komma igång med mitt skattletande rusade jag upp i skogen med min nyinköpta metalldetektor och börjad leta. Jag strövade omkring i tät vegitation bestående av barrskog och efter en hel timmes sökande hade metalldetektorn inte gett ifrån sig ett enda utslag.
Jag började misströsta och skulle precis styra hemåt då maskinen i min hand plötsligt börjar att pipa helt hysteriskt. Ordet vikingaskatt flyger snabbt genom huvet på mig och när jag kollar ner för att avläsa displayen visar den mycket riktigt på ädelmetall.
Mitt första infall är att slita åt mig nån gammal gren och börja gräva i jorden men jag lägger band på mig själv med förmaningen om att det absolut inte är arkeologiskt korrekt att bete sig på det viset. Istället går jag med raska steg hem och lämnar metalldetektorn i hallen innan jag springer ner till stan för att inhandla nödvändig rekvisita i järnaffären.
När jag kommer fram till järnaffären köper jag en stor spade. Ett järnspett. En liten plastspade och tre uppsättningar trädgårdshandskar. Att det går på över tusen kronor och att jag nu inte kommer ha råd att betala hyran bekymrarr mig inte det minsta. Om några dagar är jag ju ändå rik som ett troll.
På vägen hem från järnaffären funderar jag på vad jag ska göra med alla mina rikedommar jag strax ska gräva upp? Först och främst ska jag i alla fall betala av alla mina skulder. Ett mycket moget beslut berömmer jag mig själv. Man måste ju vara realistisk. Sen ska jag nog köpa ett stort hus och en Pontiac Trans am också.
När jag kommer tillbaka till platsen i skogen går jag mycket fackmässigt och metodiskt till väga. Först söker jag återigen av marken med metalldetektorn för att få en klar bild av hur stor själva fyndplatsen är. Jag sätter noggrant ner trästickor (sånna man har till grillspett) i jorden som tydligt markerar vart jag ska börja gräva och äntligen är det dags!
Jag tar på mig handskarna och börjar att gräva med den stora spaden. Det är mycket rötter och stenar i jorden vilket gör arbetat slitsamt. Svetten rinner och jag börjar få ont i ryggen, men det bekommer mig inte det minsta...
Och så plötsligt...
Spaden stöter emot något ihåligt i marken. Kanske ett gammalt skrin tänker jag. Jag byter nu verktyg till den lilla plastspaden för att inte skada det värdefulla fyndet... En korrekt arkeologisk bedömning. Jag ställer mig på knä och fortsätter fregnetiskt att gräva... ser hur något gult börjar skymta fram under jorden.Det är så spännande nu!
Plötsligt går det upp för mig vad det är jag har grävt fram. Det är en jävla telefonledning!!! Jag kan inte fatta att det är sant.
På hemvägen förbannar jag mig själv för att jag gått och köpt en metalldetektor och massa trädgårdsredskap istället för att betala hyran. Ändå är jag inte förvånad. Jag har alltid haft en förskönad bild av verkligheten där "allt ordnar sig ändå i morgon".
När jag kom hem ringde jag en vän och berättade vad som hänt. Hon skrattade mest åt mig och det fick mig faktiskt på mycket bättre humör.
-Tycker du att jag är omogen?, frågade jag.
-Nä...eller för din ålder menar du?... Aa det är du!, svarade hon.
Nu ordnade det ju faktiskt upp sig i verkligheten även denna gången eftersom mamma va så snäll och betalade min hyra för andra månaden i rad,.. mot mina löften om att skärpa till mig och börja ta ansvar.
Hmmm... Kan nästan inte hålla mig för skratt nu när jag sitter här en dag senare och precis har beställt en stjärnkikare på nätet för 10 000!!!! Arkeologin har jag ju tröttnat på och någonting måste man ju ha att göra, så varför inte Astronomi? Kan väl inte vara så svårt att upptäcka några nya himlakroppar och antäckna deras omloppsbanor. Kan nog tjäna riktigt bra på det skulle jag tro!
