Nya arkeologiska fynd!
Äntligen!!!
Efter fyra månaders sökande i skogen tror jag mig ha funnit vad jag letat efter. Nämligen lämningarna efter en gammal boplats från vikingatiden.
Det va för cirka fyra månader sedan som jag med min metalldetektor fann en gammal rostig hästsko av järn mitt ute i skogen. Den låg under 20 centimeter hårt packad mylla, och min bedömning var att det måste röra sig om ett föremål från 1300-talet.
Jag började utforska området i skogen och inte långt ifrån fyndplatsen fann jag en högt belägen kulle. Nedanför kullen ligger ett träsk, som för tusen år sedan måste ha varit en vacker skogstjärn. Jag insåg snabbt att det här måste ha varit idealiska förutsättningar för en forntida bosättning. Kullen gav bra utsikt mot fiender, och den vätte söder mot den en gång så vackra sogstjärnen där de kunde hämta färskvatten.
Jag sökte över området med metalldetektorn och fann snart även ett gammalt sågblad med otroligt stora huggtänder och ett annat föremål som va så angripet av rost att det var omöjligt att säga vad det kan ha varit.
När jag blundade kunde jag känna den färska doften av koda när de stora sågtänderna en gång arbetade i skogen, och jag kunde höra det glädjefyllda ljudet av barn när de lekandes sprang omkring på kullen med sina träsvärd.
Trotts ett tidskrävande sökande fann jag aldrig något mer spår efter vikingarna för än igår!
Det var under min två timmars långa utepermission i går som jag beslutade mig för att ta en sista vända ut i skogen och söka av området runt boplatsen.
Denna gång vandrade jag längre österut än jag tidigare gjort och bara 200 metar från platsen fann jag några underliga resta stenar. De var förankrade i marken med mindre stenar och tillsammans utgjorde de en halvcirkel.
Mitt första intryck var att det rörde sig om gravstenar, men av formationen att dömma kan stenarna även ha utgjort någon form av rituell offerplats. Om detta är fallet kan boplatsen vara äldre än jag tidigare trott, eftersom de då måste ha rests innan Sverige kristnades.
På grund av fotbojan var min tid i skogen för knapp för vidare utforskningar, och jag hade inte metalldetektorn med mig. I morgon planerar jag dock att återvända till platsen för att söka av den med metalldetektorn, och senare eventuellt påbörja en noggrann utgrävning. På grund av det dåliga vädret och höstkylan kan det dock dröja till våren.
Den här gången känner jag att min lycka är gjord!
Efter fyra månaders sökande i skogen tror jag mig ha funnit vad jag letat efter. Nämligen lämningarna efter en gammal boplats från vikingatiden.
Det va för cirka fyra månader sedan som jag med min metalldetektor fann en gammal rostig hästsko av järn mitt ute i skogen. Den låg under 20 centimeter hårt packad mylla, och min bedömning var att det måste röra sig om ett föremål från 1300-talet.
Jag började utforska området i skogen och inte långt ifrån fyndplatsen fann jag en högt belägen kulle. Nedanför kullen ligger ett träsk, som för tusen år sedan måste ha varit en vacker skogstjärn. Jag insåg snabbt att det här måste ha varit idealiska förutsättningar för en forntida bosättning. Kullen gav bra utsikt mot fiender, och den vätte söder mot den en gång så vackra sogstjärnen där de kunde hämta färskvatten.
Jag sökte över området med metalldetektorn och fann snart även ett gammalt sågblad med otroligt stora huggtänder och ett annat föremål som va så angripet av rost att det var omöjligt att säga vad det kan ha varit.
När jag blundade kunde jag känna den färska doften av koda när de stora sågtänderna en gång arbetade i skogen, och jag kunde höra det glädjefyllda ljudet av barn när de lekandes sprang omkring på kullen med sina träsvärd.
Trotts ett tidskrävande sökande fann jag aldrig något mer spår efter vikingarna för än igår!
Det var under min två timmars långa utepermission i går som jag beslutade mig för att ta en sista vända ut i skogen och söka av området runt boplatsen.
Denna gång vandrade jag längre österut än jag tidigare gjort och bara 200 metar från platsen fann jag några underliga resta stenar. De var förankrade i marken med mindre stenar och tillsammans utgjorde de en halvcirkel.
Mitt första intryck var att det rörde sig om gravstenar, men av formationen att dömma kan stenarna även ha utgjort någon form av rituell offerplats. Om detta är fallet kan boplatsen vara äldre än jag tidigare trott, eftersom de då måste ha rests innan Sverige kristnades.
På grund av fotbojan var min tid i skogen för knapp för vidare utforskningar, och jag hade inte metalldetektorn med mig. I morgon planerar jag dock att återvända till platsen för att söka av den med metalldetektorn, och senare eventuellt påbörja en noggrann utgrävning. På grund av det dåliga vädret och höstkylan kan det dock dröja till våren.
Den här gången känner jag att min lycka är gjord!
Kommentarer
Postat av: Den "Riktiga" Arkeologen
Det är olagligt att använda metalldetektor i Sverige utan tillstånd.
Du berättar också hur du gräver på misstänkt fornplats, vilket är ett grovt brott.
Man kan säga att du precis gjort bort dig.
Postat av: Lacke Luke
Vet att man man måste söka tillstånd hos länsstyrelsen för att använda detektor. Hahaha vad är fornplatsen "misstänkt" för? :D
Ajajaj... trodde inte det va ett grovt brott. Tur att det inte finns några gångbara bevis mot mig. Va glad för att jag gräver upp fornlämningarna innan de rostar sönder totalt :)
Trackback
